Blir lugnt på bloggfronten ett tag framöver tyvärr...bidrar med en fin låt så länge...

Under och direkt efter broloppet var min tanke; aldrig mer! Men nu så här 24h timmar efter så är man sugen på det igen. Visst smärtan och ansträningen är jobbig som f*n, men känslan att klara en för mig så här stor utmaning är rätt trevlig. Jag kommer säkert göra flera sådana här dumheter i mitt liv. Jag gillar all uppståndelse som blir runt omkring. Så nu funderar jag på vad nästa grej kan bli. Ett marathon vore jäkligt coolt, men blotta tanken på att springa broloppet x2 får mig att blekna. Någon som har något tips?

Jag kom i mål! 2h och 49min. Det är dock bruttotid, det tog mig 22 minuter att ta mig till startlinjen, eftersom vi var typ 30 000 löpande. Så riktig tid är alltså 2h och 27min. Det är ju sjukt bra! För så lite som jag tränat och så mycket öl som jag druckit innan broloppet borde jag inte ens kommit i mål. Ärligt talat hade jag mina tvivel om att jag skulle klara det överhuvudtaget. Men det gick! Så underbar känsla! Jag hade fått ännu bättre tid om jag inte hade dött efter 17km. Då tog all min energi slut. Jag trodde kallt på att det skulle finnas mat ut med sträckan, men det fanns det givetvis inte. Så man skulle haft med lite extra energi. Det hade behövts. Sista två kilometrarna var döden. Ont överallt och kramp som kom och gick. Väl i mål var mitt sikte inställt på MAT! Men det fanns inte så mycket att tillgå. Endast lite powerbars och bananer. Men jag fick i alla fall min medalj! Jag är så stolt :-)